amandaragna

Den här bloggen är som en gammal tonårskärlek man inte riktigt kan släppa taget om. Man hörs inte på veckor, månader kanske år men sedan händer det något som får en att falla pladask tillbaka i samma gamla vanor. Ungefär så är det nu. Det har gått lite mer än en månad sedan vi hördes sist och för att vara helt ärlig, det är inte så konstigt att bloggen har försummats under juni månad. Nedan följer en kort sammanfattning om varför: 

 

- Jag har levt rövare i Köpenhamn, med nätter som aldrig tagit slut. Plötsligt var solen uppe igen och klockan var fem på morgonen trots att varken jag eller min medbrottsling Frida fattade vad som hände. Fint som in i helvete var det hur som. 

 

- Ungefär ett dygn efter att jag kom hem från Köpenhamn åkte jag till Bråvalla, där min inre fangirl fick leva ut sitt rätta jag till bl.a. Bring Me the Horizon och Movits. 

 

- Sen jag har självfallet jobbat, jobbat och jobbat. 

 

- Sen till the really huge news: JAG HAR KOMMIT IN PÅ EN SKOLA I LONDON!!!!!!! Har inte vågat prata om detta med ca någon pga rädsla för att jinxa det. Men igår, efter ett mördarpass på jobbet öppnade jag mailen på bussen hem och där helt plötsligt stog det svart på vitt. Jag var inne. Gjorde det enda rimliga, ringde mamma och skrek lite. Allt känns fortfarande helt surrealistiskt och jag tror att det är i ett skämt. Men som det ser ut nu lämnar jag min trygga hamn Skandinavien och flyttar till London. Så nu ska jag bara bråka lite med csn och sen är saken inte biff för jag är vegetarian så en några vegoburgare kanske. 

 

Tills jag har redigerat klart den enorma hög av bilder jag har så kollar vi på en guldkväll i juni för lite mer än en månad sen. Mina bästisar var i stan och vi åt middag tillsammans. Kvällen var ljummen och det ville aldrig bli mörkt. Sedan åkte vi hem och somnade inklämda på mitt golv. Så frikkin fint att jag dör. Jag bor