En kväll i januari
Vi har sagt att vi ska mötas runt tre, men jag som har försovit mig och inte åkt in till stan tidigare som jag sagt blir något sen. Hela dagen har det legat en hinna av stress kring mig, en klump i magen som inte vill försvinna. Det är bara en sån dag, jag vet inte varför. Jag ser dem sitta med varsin kaffekopp och känner redan vid anblicken av dem hur det börjar lätta. Vi har inte setts på jättelänge och har så mycket att ta igen. Jag kan inte hjälpa att känna mig lite utanför, de ses ändå varje dag, lever i stort sett ihop.
Jag vet att jag inte borde dricka kaffe när jag redan är så här pass skakig, men köper en kopp ändå. Småpratar lite med killen bakom disken om olika kaffesorter. Blir lite lättare för varje sekund.
Vi är på Santo Domingo, eller Dirty Records. De har tydligen inte bryggkaffe och därför ingår inte påtår. Kanske det enda negativa med stället. Annars har de massa veganfika, och billigt sådant. Det är en skivbutik och café i ett, det är unga blandat som gamla och väldigt avslappnad stämning. Jag sjunker ner i en av sofforna och reser mig knappt på flera timmar.
:')
:')Vilken ynnest det är att ha dessa pärlor i sitt liv ändå. Vi pratar om framtidsplaner, hur livet känns och vad som har hänt sedan sist vi sågs. Anna som har bott i paris nästan hela sitt liv ger mig sina bästa tips på vad man ska göra i staden.
När kaffet sedan länge var uppdrucket gick vi ut i januarikylan, kramades hårt hejdå vi ses snart igen. Jag klickade igång fransk jazz i mina hörlurar och handlade nödvändigheter inför middagen. Typ rödvin. Sen gick jag hem, lätt som en fjäder. Hemma lagade jag och mannen min spaghetti med vegofärssås, drack rödvin och hade det mysigt. Otroligt hur en torsdag bara kan totalvända tack vare kompisar och gullig pojkvän.