En hyllning till vänskapen
Jag blev singel för lite mer än en månad sedan, för fjärde gången. Varje nytt förhållande jag har gått in i har jag tänkt "det här är det som kommer hålla, det kommer aldrig ta slut". Jag har varit naiv och tänkt att det kommer vara för evigt, varje gång. Den här gången skaffade vi till och med en hund tillsammans. Hela livet känns som på paus. Man vaknar på morgonen och tänker "hur kommer jag känna idag, är det en bra eller dålig dag, kommer jag vara glad och kanske skratta lite eller kommer jag gå runt som ett skal".
Mina vänner är min trygga punkt i allt som hänt. Ni är allt för mig. Tack för att jag får ligga i era knän medan ni klappar på mig, för att ni sover hos mig, köper vin till mig, lagar mat till mig, köper mat när jag inte orkar gå till affären. Tack för att ni hjälper mig att flyttstäda och packa. Tack för att ni dansar med mig så mycket att jag spiller öl över hela mig. Tack för att ni håller om mig och frågar hur jag mår.
Tack för att ni ibland passar min hund. Tack för alla gånger ni orkar lyssna på allt jag har att säga och kommer med smarta saker att säga och råd. Tack för att ni får mig att vilja bli en bättre person och utvecklas. Tack för att ni säger åt mig när något är fel, när jag inte kan se det själv.
Jag kommer aldrig sluta försöka bli en bättre person, så att jag kanske någon gång förtjänar att ha människor som er omkring mig. Ni får mig att upptäcka nya sidor hos mig själv och vilja ta till vara på dem. Ni är den stora kärleken man inte kan leva utan och jag hade inte överlevt en dag i den här världen om det inte vore för er.
